Säker på låtsas
Balansgång.
Hela tiden.
Bara säga det jag måste och inte det jag vill. Vilket naturligtvis är en idiotisk idé egentligen, men ändå en fungerande sådan. Om jag vill behålla någorlunda kontroll över situationen vill säga. Det löser förvisso inte upp några knutar, men de befintliga dras åtminstone bara åt sakta, sakta, som för att strypa mig långsamt. Och det ger ju ändå, på något sätt, en säkrare känsla än att riskera att allting istället exploderar och lämnar mig fullständigt pulveriserad och förstörd.
Det senare vore säkerligen det bättre alternativet i det långa loppet. Men hur gör man för att mobilisera kraften och modet som krävs för att konfrontera demonerna.
Jag vet inte. Det har jag nog aldrig vetat.
Och det man inte vet lider man inte av.
Comment by SANDRA — October 24, 2005 @ 10:42
Ja, just det. Så kan man ju också se på saken.
Comment by Administrator — October 24, 2005 @ 18:34