Närhetssaknad
Jag saknar närheten.
Speciellt den där underbara vardagsnärheten.
En puss i nacken framför spisen.
Tätt ihopkrupna i soffan till en bra film.
En hand innanför jackan mellen hyllorna i affären.
Det sorgliga är att jag förmodligen aldrig kommer att uppleva det igen.
Jag är helt enkelt inte kompatibel med andra människor.
I varje fall inte i några längre perioder.
Så varför ens försöka.
Problemet är väl att det där kan man sakna även mitt i en sk tvåsamhet…
Comment by N|. — December 11, 2005 @ 12:38
Jo tack. Det är ju just det jag fått lära mig. Och det är nästan dubbelt så frustrerande.
Comment by Kontempleraren — December 15, 2005 @ 16:09
Jag med saaaaaknaaaar det. Det var så länge sedan.
Comment by Helene N — April 30, 2006 @ 14:49