Fan vad jobbigt det är.

Jag är visserligen pilskare än på länge,
men jag vet att jag på många sätt mår sämre.

Den där känslan av att bröstet skall implodera
den är inte bra…

Att jag somnar kl: 5:00 istället för ca: 22:30
det är ju inte särskilt bra…

Att jag tänker på döden flera gånger om dagen
det är väl heller inte särskilt bra…

Att jag känner mig ensammast i världen
det är väl knappast bra det heller…

Eller att jag hatar allt och alla…

Och gärna skulle skada någon…

Allvarligt…

Fan.

Det är inte bra.

Men jag är ju i alla fall kåt.

That ought to count for something…

Det gör ont.
Varenda jävla dag.

Så tydliga signaler som säger
Jag_vill_inte_inte_vara_nära_dig
Varenda jävla dag.

Men dra åt helvete då.

Jag försöker.
På mitt sätt.
Att visa att jag bryr mig.
Att jag vill känna närhet.
Men det spelar ju ingen jävla roll.

Så vad gör jag här?
Är jag något jävla hembiträde
som är bra att ha i närheten
när något behöver bli gjort?

Fuck you!

Jag är en jävla human being
som behöver kärlek.

Jag är trött på det här.

Och jag är trött.

Så jävla trött på allt
att jag varenda natt funderar på
hur det skulle vara
att ställa sig framför ett tåg…

“Se upp för dörrarna”

…som kommer farande i 180 knyck
och bara väntar på att ta mig härifrån…

Att hela tiden vara så nära någon som man tycker så mycket om
men ändå känna sig så långt ifrån.
Det är ren frustration.

Jag gör vad jag kan för att komma närmare
men det verkar inte spela någon roll.

Jag börjar fan tro att det bara är slutet kvar.

Trist.